Åh alltså, MUSIKAL! Barn- eller vuxenvariant spelar ingen roll. Det griper tag i hela mitt estetiska hjärta. Det vet du kanske inte, men jag gick faktiskt dans- och teatergymnasium. Det var ju en dröm för mig, som älskar känslan av att beröra och underhålla. Och på sätt och vis gör jag väl det fortfarande. Fast numera är bloggen min scen och du som läser min lilla publik. I alla fall…Det jag egentligen skulle komma till är att jag och Elise har varit på musikal! Vi såg Trollkarlen från Oz på Lunds stadsteater, en produktion av Dröse & Nordberg. Och alltså, vilken familjefest! Jag har sett många av deras produktioner genom åren och har faktiskt aldrig blivit besviken. Det är ett gäng som vet hur man skapar underhållning för hela familjen.Föreställningen var precis sådär lagom som en riktigt bra barnföreställning ska vara. Lagom lång, lagom mycket av allt och med fantastisk musik, fin sång och superbra skådespeleri. Elise satt där och njöt, och jag också. För det är ju det som är så fint med teater och musikal. Barnen får sitt, vi vuxna får vårt och så sitter man där tillsammans och delar en upplevelse. Det är något alldeles speciellt med det.Och vet du vad det första Elise sa när vi gick därifrån var?”När ska vi se Djungelboken, mormor?”HAHAHA! Ja, vad svarar man på det? Det är klart att mormor ska följa med! Så nu ska jag genast in och kika efter biljetter. De brukar ju gå åt som smör i solsken, så det gäller att vara snabb. Jag är så sugen på att se Viking också men då är det Mira som får följa med för där är det 13 års gräns. Och vet du, det gör mig alldeles varm i hjärtat att få dela mitt eget intresse med barnbarnen. Att kanske så ett litet frö, precis som någon en gång gjorde hos mig. Vem vet, kanske sitter där en liten framtida musikalstjärna i publiken? Eller så blir det bara ett fint minne tillsammans med mormor. Det är faktiskt inte så bara det heller. Att uppleva med en älskling. Gillar du att gå på musikal och teater? Något jag verkligen uppskattar med Dröse & Nordberg är att dom alltid tar sig till barnen efteråt. Det är fint och jag blir nästan lite rörd när jag ser lyckan hos barnen att se sina idoler på nära håll. Jag vet dock inte vad det var med fotografen, hon var suddig hela tiden....
