Här är det tyst hemma. Mira är i Paris med skolan. Vilken dröm! ❤️Hennes klass, som går teater spetsutbildning, är med i ett projekt som heter Erasmus+. Som jag har förstått det handlar det om ett EU-program som ger elever möjlighet att mötas, utbyta erfarenheter och lära sig av varandra över landsgränserna.I fem dagar bor de på ett vandrarhem i Paris gamla stad, med Notre-Dame som granne. Bara det liksom! Där ska de träffa andra teaterelever från en erkänd skola, elever som kommer från olika delar av världen. Det blir workshops tillsammans med de franska eleverna och dessutom får de arbeta med en tydligen väldigt duktig regissör.Och inte nog med det! De ska få gå på premiären av Les Misérables. Just den föreställningen som de själva arbetar med just nu. Hur häftigt är inte det? Att få se ett verk man själv står mitt uppe i, på en riktig premiär, i Paris! Och ganska nutid med tanke på det som just nu sker i Paris.Samtidigt är det ju Paris, och med tanke på oron i världen och allt som händer har mammahjärtat haft sina funderingar. Först var vi faktiskt lite oroliga över att släppa iväg vår tös. Men de är tio vuxna på 22 elever, det finns tydliga regler och ordentliga förhållningsregler för att allt ska vara så tryggt som möjligt. Så nu får man försöka släppa taget lite och låta henne få uppleva sitt äventyr.För vilken grej! Att som 17-åring få åka till Paris, träffa teaterelever från andra länder, utvecklas i det man älskar och dessutom få uppleva en premiär av en föreställning man själv arbetar med. Jag är så glad för hennes skull. Och lite avundsjuk också, om jag ska vara ärlig.Tänk att få vara 17 år, ha hela världen framför sig och Paris som klassrum i fem dagar. Haha lilla lilla Mira, tänk att du är den du är idag trots lite misär som liten där du fick lov att äta själv.Jag och mannen njuter så gott vi kan utan tonåringen hemma, han med pepparkaksdeg och jag med popcorn.
