Syster Kamilla talar: Vilket ansvar som lagts på mina axlar - att gästblogga hos Fnulan. Eller ska jag se det som en chans att äntligen få ge er en bild av Fnulan som den ser ut. Nja det vågar jag inte. Man vet ju inte vad man får läsa sen som hämnd. Men vem är då jag som fått denna chans? Jo jag är mellansystern till två systrar som båda är bloggare. Mellansystern som i en månad skulle försöka blogga själv men gav upp. Vågade inte ge ut bloggadressen till någon så vad är det då för mening?? Nej det räcker att få läsa om mina systrar som ventilerar och skriver ibland flera gånger om dagen. Hinner knappt läsa allt de skriver men det är ju en chans att få veta vad de gör om dagarna. Vad har jag då att skriva om Fnulan? Kärt barn har många namn eller hur. Maset, Fnulan, Malin, moster, lillsyrran m.m. Några minnen jag har av henne när vi var yngre är att jag hade någon att ta ut min hämnd på för vad jag själv blivit utsatt för av storasyrran. Tex när jag äntligen fått makten över fjärrkontrollen till tv:n ( ja för såå himla gamla är vi inte så att vi inte hade fjärrkontroll). Malin skulle ju så klart försöka bestämma vad vi skulle se men jag hotade henne med att jag skulle stråla henne med den om hon försökte ta den. Och det var hon ”dum” nog att gå på några år. Jag var med henne på hennes första fylla men det är censurerat med tanke på hennes barn. Får berätta när de är äldre. Många minnen har jag ju också av alla hennes stora kärlekar. En av dem skulle jag skjutsa henne till. Han bodde ca 2 mil från oss ut på landet. Jag hade precis fått körkort och givetvis skulle ju Malin utnyttja det och ville att jag skulle köra. Ingen bil hemma men grannen som hade en väldigt fin Mercedes var hemma och hon frågade om vi fick låna den. Det var ju en nödsituation – Malin skulle träffa sin kille. Jag var jätte stolt att få köra denna fina bil och Malin kom dit hon ville. MEN när våra föräldrar fick veta detta!!! Oj oj att låna denna bil för detta ändamål – tänk vad som kunde hänt och vem skulle betalt om det hänt något med bilen! Jag skämdes mycket men Malin var lycklig för hon fick ju som hon ville som vanligt. Jag minns även många av hennes dansuppvisningar på kalas och fester. Hon var väldigt aktiv med gymnastik och dans och hade energi och utstrålning för detta. Hon gav mina två pojkar varsin docka när de var små för de skulle faktiskt få lov att välja annat än pojkleksaker att leka med. Att de ändå valde bilar, och robotar det vågade jag knappt berätta för henne. Ja minnena är många både roliga och sorgliga. Men en sak jag kan säga om lilla Malin är att hon är toppen. Säger vad hon tycker, är en principfast men fantastisk mamma till tre underbara barn. Hon kommer alltid att vara lilla syster och finnas i mitt hjärta. Något jag skulle vilja lära henne är att ta mer vara på sig. Hon har ett hjärta som rymmer många men hon glömmer sig själv. Ställer alltid upp för alla även om det är på snudden att hon sänker sig själv. Hoppas du har det bra på semestern. Den är du jätte värd. Puss och kram från syrran Milla.
