Äntligen lyssnade jag Mannen sa det för längesedan och äntligen gav jag upp. Jag var dödligt envis som vanligt. När Åse och jag hade kick-off pratade vi om det där med arbetsmiljö när man arbetar hemma. Då förstod jag att jag skulle komma krypande till mannen när jag kom hem. Jag sitter alltid med den bärbara dator i knät i soffan eller vid köksbordet. Gissa hur min rygg och mina axlat mår? Det största problemet är dock en helt annan sak. Familjen. När jag sitter sådär med datorn så vet dom inte vad jag gör. Det ser ut som att jag bara sitter och surfar. Då ska du veta att denna mamman/frun blir smått frustrerad när något ska göras klart och hon blir störd hela tiden. Jag pustar, stånkar, skiter i att svara och är smått otrevlig. MEN, nu finns inga ursäkter. Mannen har hjälpt mig att sätta upp en dator och dockstation till min bärbara på kontoret. Vi har bestämt att jag ska gå in där och stänga dörren när jag känner att jag måste få vara ifred och JOBBA med bloggen etc. Mannen hade rätt när han försökte för ett tag sedan och jag erkänner det. Det tar dock emot som bara den. Ser du, bloggtanten har en stoooooor dator!!! Nu kan jag jobba massor! Det roliga är tangentbordet och musen.... Prylarna är till så kallat "gaming-grejer". Om du frågar din spelande ungdom kommer hen att tycka att det är ascoola grejer gammelbloggaren sköter sin blogg med. Dock märks det att Gabriel har spillt en liter läsk i tangentbordet... Jaja bättre än inget =)
