Ett svagt ögonblick. Ett JÄTTESVAGT ögonblick gick jag med på en sak som jag inte borde inser jag nu. Jag ångrar mig i efterhand men det blir säkert bra, sen, någon gång, kanske aldrig. Någonsin. Mannen hade bestämt sig för att bli godisfri den 1 januari och vid ett svagt ögonblick sa jag att det skulle minsann jag också. Ska han, ska jag. Men kan man verkligen överleva ett år UTAN godis? Dör man Inte, eller finns det andra livsfarliga biverkningar? Och varför ska man INTE äta godis. Jag fattar inte, och framförallt inte nu när PMS börjar ta tag i mig.... Fasiken att jag öppnade truten och inte för godis.
