Igår hade vi diskussioner om att ha julgran eller inte. Jag vann med argumentet att man ska ha det för barnens skull, speciellt för Mira som ska lära sig vissa viktiga traditioner, punkt slut. Sen kom jag ihåg det, hur det är att ha en liten och julgran... Och speciellt en flicka som gillar allt som glittrar. Nu ligger det sönderskavda kulor utan band överallt. För när mamma säger att man inte får röra med barsk röst kastar man iväg kulan i en väldans fart.... Jag förstår att Fredrik hade lite rätt, men en julgran SKA finnas.
