Lördag vännen och här ligger både jag och Mira i soffan med feber och hosta. BLÄ. Jag skulle på min vän Annikas möhippa men jag orkar det verkligen inte. Hade jag varit den som svurit hade jag skrivit "Fan också" men det låter jag bli eftersom jag är en ordentlig tjej. Jag måste berätta om mitt första kärleksbrev. Mina barn skrattar hysteriskt åt Davids försök och tar ofta upp detta och asgarvar. Nu ska du förstå att på "min tid" skickade vi lappar och inte snapchats. Och lilla David gjorde verkligen allt för att jag skulle få den finaste lappen. Han lade inte till ett snapchatfilter utan han klistrade på bokmärken runt om hela pappret med fina blommor. Och mitt på pappret hade han skrivit med den finaste stilen han kunde. Jag såg hur mycket han hade suddat och gjort om. Texten han skrev var verkligen fin ;) "Du min ljuva duva". FÖRLÅT David att vi skrattar än idag men det var bara för sött! Jag ser fortfarande lappen framför mig. Jag kommer ihåg att jag blev jättegenerad och röd som en tomat i ansiktet när jag fick lappen. Om jag inte minns helt fel så fick han en puss för besväret. Som sagt det var 100 år sedan men han satte ett starkt intryck hos mig. Det var nog det som var meningen. Och tänk, vi har nog bokat en resa i augusti....
