Här går det minsann framåt! Rakt framåt, siktet inställt, i ett jehu, nu ska det minsann fixas! Japp jag tog mina stora problem på blodigt allvar och kände att jag måste göra något åt det och sluta gnälla. Vill man ha något gjort får man fixa det. Punkt. Så till middagen ikväll slängde jag fram papper och penna och krävde en matsedel av familjen. Så här långt kom vi...... Men alltså hur svårt ska det vara på riktigt? Mira skrev upp Kalop(p)s och Gabriel kotlett. Som vanligt är det Tacos för min del och imorgon är det tydligen pannkaksdagen. Sen då? Resten.... Alltså... Jag fick också för mig att plocka bort alla mina änglar på gästtoaletten. Helt plötsligt störde dom mig och jag tror att familjen var i chock att dom inte fick vara framme mer. Alla hemska slevar och annat åkte ner i en kökslåda och nu börjar jag rikta ögonen mot alla krims krams över allt. Jag är så trött på det. Jag behöver förändring i mitt hem. Jag behöver nytt golv i köket och hallen! Så länge får änglar och slevar ryka.... Lite billigare ;) Mannen förbereder för fettisdagen mitt under middagsstöket. Han är så underbar! Och han är min!
