Giraffer🦒 | Malin "Fnulan" Martinsson

Jag ska berätta om en hysteriskt "rolig" grej som hände för ett några år sena. Du ska alltså slippa min bak- och matblogg en dag. Det blir mycket av den varan i december. Konstigt nog så förvandlas bloggen till en bantarblogg i januari. Livet går i en berg- och dalbana precis som med vikten på vågen. Därför har jag slängt ut min..

Nä nu ska vi prata om giraffer. Det är roligt att läsa om, i alla fall i detta fall... Jag och Mira var på en pressresa i Danmark och vi besökte ett Zoo. Just på (Aalborg) Ålborg Zoo var dom noga med att berätta för barnen om det naturliga med att sjuka djur blev mat till andra djur- livets kretslopp eller vad det kallas. Därför fanns det ett öppet kök där barnen kunde se hur maten förberedes. Det låter makabert men det var väldigt fint på ett sätt. Just dagen när vi var där så hängde det 🙈 ett giraffben i köket.... Barnen var ganska coola med detta ändå.

Sedan kom vi ut på savannen och skulle se på de ståtliga djuren och fotografera fina bilder med barnen och girafferna som bakgrund. Då sa en mamma till sin son som var med i vårt sällskap. - Åh men titta så fina och många giraffer, ser du. Pojken tittade storögt på sin mamma och tittade mot girafferna igen när han svarade - Ja men det fattas en..... Sen gick han vidare och tittade lite till som om det var det mest naturliga i hela världen.

Alltså vi höll på att dö av skratt vi vuxna, det var så klockrent, så klokt och så tragiskt på samma gång. Jag har skrattat åt det många gånger och varje gång jag ser en giraff ser jag scenen framför mig och säger - Ja men det fattas en....