Ja, det har vi varit-nykära. Fast det är jag än idag! Många undrar hur vi träffades, mannen och jag. Ja du vännen, det var en märklig historia men den slutade väldigt väl om man ser tillbaka dessa 12 år. Jag blev påmind om det när jag höll på att städa i bloggen och hittade ett inlägg om det. Där är bloggen så galet rolig att ha! Tänk vilken skatt till dagbok jag lämnar efter mig till barnen. Guld värt om du frågar mig. Jag tänkte på det när en vän till mig förlorade sin mamma och sa till mig att "hela mitt livsbibliotek är borta". Det är nog så, med oss försvinner en del av våra barns historia. Min och Fredriks historia kan du läsa i detta blogginlägg. Mira mår bättre nu, hon hjular och står på händer för fullt sedan hon fick i sig mat. Hur kan barn bli friska så snabbt som dom blir? Retar mig att hon blev sjuk, jag skulle göra den där diod-grejen idag. Nu får jag vänta en vecka. Min mage börjar väsnas så smått känns det som..... [caption id="attachment_39816" align="aligncenter" width="604"] Haha ja mannen och jag lärde känna varandra på DC++ men det var allt annat än kärlek. Det ändrades drastiskt när vi träffades och blixten slog ner <3 Detta kortet är en månad efter <3[/caption]
