Herregud, nu kände jag allvaret.. Anna skriver om min och hennes "Anti-Shakematch" (döpt efter Röhnisch superbyxor där inget väller ut och man känner sig ursnygg fast allt syns!) och då fick jag ett gulp i halsen och tänkte att nu är det att dö av utmattning eller skita i det.. Jag gjorde det...Jag var tuff nog att skriva till Anna som lider av bloggtorka (och jag lider av lathet) att om hon ska tvinga mig att träna fem dagar i veckan så ska hon minsann blogga detsamma! Så bloggar hon, tränar jag! Punkt slut! ”Jag kommer inte igång, jag är seg som segaste kolan… jag har fler ursäkter än Sveriges befolkning tillsammans!” Skrev jag till Anna och hennes kloka kommentar på det är: Bara för att man har bestämt sig för att komma igång med träning så betyder inte det att man är framme. Det var ju det här med att på riktigt GÖRA det också. Själva uförandet. Svettdropparna i pannan kommer inte av sig själv" Så sagt och gjort, jag fick på mig min helsnygga outfit från Röhnisch, fixade håret och på med fin skorna. Ja, ska jag utsätta mig för detta med risken att dö så ska jag f*n se bra ut! Och vet ni, 15 min på crosstrainern, 10 situps, halv minut planka och 6 armhävningar! Inte mkt för er kanske men för mig är det massor! Jag dog inte, jag pajjade bara frissan och tvingades in i duschen, det var alltså inte så farligt. Och nästa gång ökar jag en minut och en grej på varje styrka... Nu är jag bara livrädd för att Anna kommer att blogga varje dag, och värst av allt, FLERA ggr om dagen!!!
