Ibland bara tappar man det helt. Jag gjorde det igår eftersom jag är så otroligt svag när det gäller Mira och den svagheten gjorde att jag mådde skitdåligt. Hade jag tänkt ett steg längre hade det aldrig blivit tokigt. Mira bjöd in några av sina kompisar för att ha "förfest" innan discot och som vanligt sade jag JA. Det är väldigt sällan jag och mannen stänger några dörrar. Oftast är det vi som alltid tar på oss för mycket. Jag var så arg på mig själv i samma andetag som jag okejade partajet eftersom jag var trött, sliten, pms:ig och svag inombords efter resan, ändå så säger jag: - Inga problem, jag fixar.... Så det blev att fixa med pizza, köra barnen till discot, ta ut pengar och massa annat. Saker som egentligen inte jobbiga men var det igår. De andra mammorna erbjöd sig att hjälpa till men jag föredrar att vara ensam om titeln supermorsa! Vad blev kontentan av min snällhet då? Jo, jag var ingen trevlig mamma, jag höll på att bryta ihop och be alla dra dit pepparn växer. Och den planerade utflykten till Skånes Djurpark med Marica blev inställd idag för jag orkar verkligen inte... Nä, det var inte barnens fel, det är mitt eget som aldrig kan säga nej och alltid ska vara en så fixare för alla andra. Blä på mig själv Svårt att säga nej till denna skönheten<3
