Jag har sagt det förr, jag säger det igen! Motion är livsfarligt! Jag har cyklat i TJUGO MINUTER och närmare döden än så har jag nog aldrig varit! Nu sitter jag sitter här med skakande ben, ont i baken, värkande huvud och tandvärk som spänner ända upp i knoppen! Jag kommer säkert att bli störtförkyld i morgon för jag har svettats som om jag stått i duschen en kvart för jag klädde på mig för mycket, bara det ger ju en ångest, hur mycket ska man ha på sig utan att bli döende? Herregud... Men... fasiken vad stolt man blir när det är gjort... Och så mycket vackert jag fick se mellan mina flåsande andetag. Vackra vackra vår-Skåne. Och det värsta av allt var, jag fick en känsla, en som inte borde finnas och jag sa den högt till sambon.. - Älsk ska vi inte träna på gymmet? Sen ångrade jag mig direkt och hoppas att han inte hörde mig. Ni får INGEN bild på flåsande mig, men ni får en bild på det jag ser på min cykeltur!
