I lördags kväll höll jag på att sätta min upphällda cola zero i halsen. Det ringde och det var min bästis Alexandra. Jag kastade mig över telefonen och svarade med nervös och skakig röst; - Hej, har det hänt nåt Alexandra? - Nä, jag ville bara ringa och höra hur det är med er. WHAT? Alltså, att bara ringa och höra hur det är sådär. Kan man verkligen få göra det? Alltså har man inte typ slutat med det någongång kring stenåldern? Om min telefon ringer vågar jag knappt svara för det känns alltid som att något hemskt har hänt. Jag har fått telefonångest som biverkning av min dödsångest... Herregud.... Don´t call me, I call you.... Min fina Alexandra, jag blev så himla glad när du ringde <3
