Alltså min man har det inte lätt. Nu när jag ökat på kärlekshandtagen ordentligt så sjunger-bräker jag symfonier om nätterna. Jag har försökt tala om för honom att det är faktiskt positivt att sängkamraten snarkar, så det så. Han vet ju att jag lever så han slipper oroa sig för det Inga tjuvar kommer in av rädsla för att det kan vara ett odjur i sängen (och inte ett odjur i positiv säng-mening)... Han ser det positivt att jag är bortrest, han till och med uppmanar till att jag ska åka När han pratar med sina vänner kan han alltid få tonvis av sympati för att han är trött Han kommer alltid att ha det värst oavsett vem han pratar med. En snarkande Fnula skojar man intee bort Många snarkanfall beror på övervikt, och är det är så bra för mannen. Han har verkligen något att hålla i när åskan går och i svåra tider har jag att "ta på" så då klarar jag mig säkert längre än andra och kan ta hand om min älskling. Det bästa med att snarka är att det sker när du sover så du störs inte ett dugg av det själv. Du kan dock känna av det på stämningen vid frukostbordet med din sängkamrat ;) Kolla in denna godingen, 1 år om två dagar.. Vad hände?
