Jag undrar faktiskt om det är så att jag ska skämmas för att jag har det bra trots att världen är sjuk? Att jag lever ett fantastiskt liv med min man, barn, hus, två bilar, två bra jobb och mår bra. Jag är så trött på att ha dåligt samvete för att jag lever "det goda livet". I dessa tider med allt det fruktansvärda som händer runt omkring oss så känns det faktiskt så, att man ska skämmas för att man har det tryggt och bra. Jag skrev om ett hemskt reportaget på tv4 och efter det fick jag höra mellan båda öronen att "Där sitter du och gnäller över något du ser på Tv, men det är verkligheten för många andra". Jag är inte dum i huvudet, jag vet att det är så. Jag kan hjälpa andra eftersom jag lever mitt trygga och härliga Svensson liv, men jag behöver inte berätta för alla andra att jag hjälper, min insats blir inte större för det. När jag var i Kenya fick jag en fullständig chock. Där mötte jag barnen som inte hade skor på fötterna och slet maten ur händerna på mig när jag ville dela med mig. Där hemma väntade en sprillans ny macbook pro på mig. Det tog emot, det kändes i det dåliga samvetet. Jag tänker inte må dåligt för att jag har det bra, däremot ska jag vara mycket bättre på att känna och visa tacksamhet samt hjälpa andra så mycket jag bara kan. [caption id="attachment_56754" align="aligncenter" width="4000"] Den stora ögonöppnaren för mig blev resan till Kenya. Livet är inte mycket värt om det man lever i är oäkta[/caption]
