Det är två läger i åsikterna kring en fruktansvärd tragik som skett i en familj. En familj som skulle kunna vara din eller min. Det handlar om en pappa som gjort ett fruktansvärt misstag genom att glömma sitt barn i bilen som resulterar i ett grymt dödsfall. Smaka på att leva med det resten av ditt liv, kan man få ett jävligare straff? Det är värre än dödsstraffet för jag hade hellre dött än levt med det. Jag försvarar inte det som skett, jag tycker att det är fruktansvärt. Jag tycker inte heller att man kan döma ut pappan eftersom ingen är perfekt. Jag har varit i en depression som gjorde att allt handlade om att överlevnad och inget annat. Även jag hade kunnat glömma mitt barn i bilen då, för jag var inte vid mina sinnes fulla bruk. Kanske det är så pappan har det? Det spelar ingen roll vems felet är Det spelar roll att vi andra låter familjen hantera sorg och den tragik som skett. Det spelar stor roll att utomstående har rätten att döma utan att verkligen veta. Jag har gjort grova misstag med mina barn, jag har inte haft koll på mina raringar varenda sekund. Det gick inte illa, men det kunde ha gjort.... Cornelia sprang rakt ut på den mest trafikerade gatan i Malmö i rusningstrafik när hon var tre år. Jag råkade tittade bort i tre sekunder. Jag har råkat klippa av en stor bit av Gabriels öra när han var 7 månader för han råkade vrida huvudet precis när jag tog tag med saxen i hans hår. Jag glömde honom i en kundvagn på konsum i ett par minuter tills Cornelia påminde mig. Jag har stängt igen en dörr med Miras finger mellan. Ja småsaker men allt beror på dålig tankeverksamhet vid tillfället... Vem är perfekt, inte du som dömer utan att veta i alla fall... [caption id="attachment_18674" align="aligncenter" width="720"] Skulle aldrig skada er..... inte medvetet i alla fall![/caption]