Assistansersättningen- vara eller icke vara Idag såg jag ännu ett klipp som handlar om assistansersättningen och dess neddragningar och jag skriker inombords. Jag blir så jädrarns arg, förbannad, ledsen och besviken på Sverige. Vart är vi på väg? En fantastisk lag försvinner i periferin som en våg på havet och vi börjar luta oss mot institutionerna igen. Många länder utanför Sverige har beundrat oss svenskar för hur vi ser på begreppet alla människors lika värde. På semestern träffade jag en familj med en son med funktionsnedsättning från Norge. Dom applåderade när jag berättade vad jag arbetar med; - WOW, sa dom, Sverige är så himla bra! Denna unika och svenska LSS lag som resten av världen har tittat på med stora imponerande ögon dör ut mitt framför ögonen på oss. Vi har varit stora föredömen och imponerat. Men, världen kan sluta titta nu. Det är det våra politiker gör, blundar. Jag har jobbat som arbetsledare på ett assistansbolag sedan 2002. Min mamma och jag har drivit Omtanken i Skåne i 10 år. Jag vet inte om jag vill göra det längre. Varje dag är en kamp för våra brukare. Varje dag är en strid för överlevnad och för att klara de små sakerna i vardagen som många av oss tar föregivet. När jag nu ser att försäkringskassan tar bort rättigheten att få hjälp för att klara livet" vill jag inte vara med mer. Jag skäms och jag är frustrerad eftersom jag att kan inte göra ett dugg. Jo, men en sak kan jag, ge fingret till de politiker som inte fattar ett dugg av vad "lika värde" innebär. Se detta klipp (<--länk) så förstår du. Jag vill tillägga att det inte är enbart familjer och barn som drabbas av neddragningar. Det är samtliga med assistansersättning. Så många som 90% får avslag på sina ansökningar. Jag har många exempel från min verklighet i jobbet. Sorgligt nog. [caption id="attachment_65032" align="aligncenter" width="1024"] Livskvalitet, för många innebär det att överleva dagen... Och få hjälp att göra det.[/caption] Dela gärna detta inlägg. Jag har skrivit om ämnet tidigare och det kan du läsa om HÄR.
