Min 8 åring säger alltid hej till de som tigger, då känner jag att jag har lärt mitt barn att alla ska få samma respekt. Hon tycker inte att det är konstigt att vi hjälper de som har det svårt eller de som har kommit till Sverige för att det är krig i deras land. Skönt att se att barnen i alla fall har mer vett än många vuxna. En gång ville Mira ge något till tiggaren i byn och konstaterade att hon inte hade pengar och tog då av sig det armband hon hade gjort på fritids den dagen och gav det till mannen som satt utanför affären. Han visade henne en stor tacksamhet. Jag förstår faktiskt inte hur man kan se ner på andra människor. Vilken rätt har man att se sig som mer och bättre än andra? Det florerar många hatkommentarer och hatinlägg på Facebook och andra sociala medier som gör att jag mår ILLA. Måste man uttrycka så mycket vidrigt hat? Det jag allra minst förstår är hur vuxna tänker när man visar sina barn att hat och förakt är okej. Varför vill man inte låta barnen växa upp med kärlek och fina tankar om andra. Det är nog tyvärr ofta så att äpplet faller inte långt från trädet och det är sorgligt. Och då handlar det inte om att barnen är respektlösa som individer, det är ett beteende de har lärt sig från någon. Barn gör inte som vi säger, dom gör som vigör.. Varför vill man inte låta barnen se och uppleva en kärleksfull värld? Kan inte någon förklara för mig? Gör det anonymt om du vill, jag vill gärna veta. Jag dömer ingen för alla har säkert en bra anledning till sitt handlande. Jag dömer dock mig själv eftersom jag sitter och ser på utan att agera och visa civilkurage. Det är nästan lika illa... Mira vänder ryggen till hat och förakt
