Hej vännen, igår var det sen dag på jobbet. Jag var och handlade med mannen inför vår kommande julfest med Omtanken. Jag hoppas verkligen att det blir av i år eftersom det är en efterlängtad tradition ❤️. När vi skulle lämna Tivoli i fredags fick vi lära oss något. Det var en svidande lärdom men en väldigt bra sådan. Bredvid oss satt en man som på bästa sätt försökte göra sig förstådd på svenska. Han hade bott i Sverige väldigt kort tid och jag blev förvånad över hans språkkunskaper. Han berättade att han kom från Africa och hade turen att komma till fantastiska Sverige. Mira hade en box med popcorn och det var inte mycket kvar i botten. Det var det där skraffset med små enskilda poppisar och massa kärnor. Mira ville kasta det som var kvar. Då räckte mannen fram sin hand och sa: - Jag kan äta dom, jag vet inte när jag får mat nästa gång. Vi alla fyra blev så tagna av det han sade och Mira skämdes lite. Då fortsatte mannen: - Skäms inte, det är okej, men snälla tänk på det nästa gång. Kasta aldrig mat. Det finns många som mig som inte har någon. Han var väldigt ödmjuk när han sa det till Mira och jag såg att han menade lika väl som hon tog emot hans budskap. Det blev ett väldigt fint och starkt möte, ett möte som Mira (eller vi andra tre) aldrig kommer att glömma. Sådär på en perrong bara.
