Hej vännen. Lunch idag igen och det är mysigt att spendera den med dig på något vis. Det känns som att jag sitter och pratar med en god vän Idag fick Mira välja kläder själv. Vi låter henne ta det hon känner sig fin i och det är en lycka att se hur stolt hon är när hon tittar sig i spegeln och visar upp sig för oss. Ibland skulle jag vilja att hon tar på sig annat, men biter ihop. Vissa dagar så lyckas hon enligt (våra) "normer" klä sig riktigt passande, men ibland blir det blommigt, randigt, rutigt, blått, gult, rosa, rött och ja allt.... När jag lämnar Mira på skolan, eller förskolan, går i affärer och annat så ser jag ibland hur andra VUXNA tittar på hennes klädsel och sen tittar dom på mig som om att jag är en slarvig förälder och elak förälder. Jo det är sant! Jag får en blick och lite "huvudskak". Det dom inte ser är att det är en Mira som är otroligt stolt över sig själv, trygg och har sin egen stil. Hon får leka med färger och kläder och så länge det är vackert för henne så är det vackert för mig. Jag tror att det är ett sätt för min dotter att bli självständig och våga vara den hon är. Jag undrar... för vem ska det vara fint? Och vem är det som avgör vad som matchar och inte? För visst finns inget finare än barn som får vara sig själv oavsett hur det är. [caption id="" align="aligncenter" width="1494"] Idag var det denna kreationen till skolanJacka: EllosKlänning: me&iLeggins: me&iStrumpor: me&iSkor: SkopunktenHår: OborstatHumör: sexårs trotsig..[/caption]
