Tack Emma, du satte orden på många av mina känslor….. "Det finns krav för att få kalla sig förälder. Man blir inte förälder för att man bidrar till en befruktning och man är inte förälder för att man passar sina barn då och då (det kan barnvakten också göra). En riktig förälder är där för barnen på varje steg i livet. En riktig förälder är känslomässigt engagerad och gör allt för att barnen ska få en trygg och kärleksfull uppfostran. En riktig förälder slutar aldrig älska. En riktig förälder tycker inte att sina barn är jobbiga även om dom gör jobbiga saker ibland." Läs vidare HÄR. Jag håller verkligen med min vän Emma. Det finns alldeles för många föräldrar som av någon anledning väljer att vara förälder när det passar dom och inte när barnen behöver deras närvaro. Ärligt talat så kan jag inte förstå det och jag fattar inte vad som går runt i huvudet på de föräldrar som vänder sina barn ryggen utan anledning. Jag blir arg, ledsen och frustrerad. Det är inte barnens fel att det finns föräldrar som sätter sina egna behov före sina barn, men det är barnen som blir offer i förhållandet. Det är inte barnens fel att föräldrarna skiljer sig, men återigen är det barnen som blir offer. Jag har alltid sagt till mina barn att det är mitt ansvar att vi har en god relation, det är JAG som är vuxen i vårt förhållande, INTE BARNEN, oavsett hur gamla dom är. För mig finns inget viktigare än mina tre barn, och det löftet jag gav dom när de föddes; Att alltid finnas där, det kommer jag aldrig bryta. ps. Självklart finns det de barn som skadar sina föräldrar på något sätt och därför tvingas föräldrarna att ta avstånd. Det är dock INTE dessa inlägget handlar om. ds.
