Landet lagom blir landet extremt Jag läste hos Emma att hon reagerade på ett inlägg om ett extremt ämne hos Cicci Wallin. Nyfiken som jag var jag tvungen att kolla.. Och ja, jag reagerade också! Jag hade lovat mig själv att vara tyst efter mitt inlägg om populäritetstävlingar och all den skit jag fått efter att ha stått upp för de små liven, men det höll inte länge... Cicci och Emma tar upp det här med att vi är rädda för allt, att det går till överdrift i till exempel att lekplatser ska plockas ner för att det är material i plast, eller som Emma skriver att föräldrar skrämmer upp andra föräldrar med att säga att det är livsfara att använda flourtandkräm. Vi kan driva dessa frågor och många andra som tygblöjor, amning med mera till sin spets och ytterlighet. Jag blir tokig på all överdrift som sker. Den största skadan är det ständiga dåliga samvetet som etsar sig fast i de föräldrar kanske inte gör som man "borde". Föräldrar som mår skitdåligt på grund utav alla prestationskrav för att vara en ordentlig mamma eller pappa. Varför inte istället njuta av sitt föräldraskap? Vem farao är det som bestämmer vad man borde? Jag gör det som jag anser vara rätt för mina barn. I vårt fantastiska land har vi så många som kan så mycket och berättar gärna för andra hur dom ska göra eller inte göra. Är det såhär vi ska ha det? Jag säger det igen, idag är vi inte rädda för att dö, idag är vi rädda för att leva! Och vi smittar av det till våra små. Du har säkert hört det förr, men jag tror inte att någon dött av vare sig flourtandkräm eller en lekplats i plast! En lekplats i plast eller flourtandkräm tycker inte jag är det största problemet i vår sjuka värld. Lägg den energin på barnen istället eftersom det är där har vi ett stort problem. Många av oss föräldrar glömmer bort det som är viktigt, tiden med barnen. Det viktigaste är väl ändå utelek och glada ungar. Oavsett om det är på en lekplats i plast eller trä?
