Rullstolsmannen (min man alltså) gav mig en fundering. Som du kanske vet arbetar älsklingen på Mediamarkt där han ansvarar för en avdelning. En dag kunde han inte ha på sig sin protes och var han tvungen att använda sin rullstol. Det händer inte ofta men ibland är det ett måste när inte kroppen samarbetar. Mediamarkt hade jättemycket att göra på Black Friday och mannen gjorde så gott han kunde. När han var ute i butiken så var det inga kunder som stoppade honom för att be om hjälp trots att han var klädd i Mediamarkts kläder som alla andra i butiken. Det fick mig att tänka på om jag själv hade frågat någon som satt i rullstol om jag kunde få hjälp. Jag hade absolut gjort det om jag hade sett personen. Det handlar inte om att man inte tycker att man kan få hjälp av någon i rullstol det handlar nog bara om att man inte tänker så långt att även en rullstolsburen kan hjälpa till och att dom arbetar precis som alla andra på arbetsplatsen. Mannen frågade några kunder om de ville ha hans hjälp och dom blev väldigt förvånade men glatt överraskade. Hur hade du reagerat? Det är inte konstigt att någon sitter i rullstol. I en affär tror jag dock att vi tittar i vår egen ögonhöjd efter hjälp. Vi kanske borde sänka blicken lite oftare och sluta ha näsan i vädret =). Någon sa en gång till mig, "Jag är inte dum i huvudet, det är min ben som inte fungerar". Och framförallt, FLER med rullstol i butikerna tack! Det är oftast vi runt omkring som begränsar... Vacker bild lånad från Expressen
