Nu är det semester. Jag var lite orolig för mig själv ett tag i våras. Jag har körde på för mycket med både jobbet och med boken. Kvällar, nätter och helger gick åt till allt annat än avkoppling och sömn. Efter sorgen kändes det bra att köra på, inte stanna upp och andas. Och när man får tid att andas som jag fick i Turkiet så börjar hjärtat slå ganska hårt. Både från reaktionen av stress men även av tankarna som kommer att man ibland prioriterar fel. Mannen fick mig att vakna till liv. Jag berättade att jag hade ångest och att hjärtat bultade för mycket för två månader sedan. Han bad mig att prata med en läkare. - Ja men jag har inte tid, svarade jag - Jaha, då vet du ju problemet i alla fall. En kompis skrev på Facebook att hon ville köpa receptet för att vara lyckad i alla lägen, som mamma, vän, älskarinna, kollega, sambo osv... Det receptet finns nog inte eftersom ingen är felfri. Däremot min vän så tror jag att det finns ett recept för att lära sig att acceptera att det är okej att inte alltid räcka till. Jag vet att jag måste prioritera, jag vill för mycket. Jag känner säkert som många av er andra gör. Ingen annan sätter de höga krav på oss än vi själva, ingen annan klagar. Det är du och jag som sätter de höga prestationskraven, det är vi som själv får sätta stopp om någon annan gör det. Det är Vi som ansvarar för våra egna liv och skapar vår egen lycka. Att se Miras glädje över att mamma och pappa är närvarande är fantastisk. Och det är där jag ska bättra mig. Jag ska bli en mer närvarande mamma. Jag ska förbjuda ordet vänta i vårt hus, från ALLA som bor där. Jag ska också sluta att alltid säga JA innan jag tänkt efter ordentligt. Jag ska sluta vara så förbannat snäll och alltid tillgänglig. Små steg, men i rätt riktning... Jag har goda förutsättningar, en fantastisk familj, vänner, ett jobb jag älskar, en blogg och en bok. Jag ska bara ta mig tiden att njuta av det också. Har du något bra tips? Kan vi inte hjälpa varandra? Känner du dig också otillräcklig? Du är inte ensam...
