I mitt nästa liv ska jag bli MYCKET mer ego faktiskt. Jag ska börja tänka mer på mig själv och mina egna behov mer än på alla andras. Japp, så får det faktiskt bli. Det känns som att det är så man egentligen ska vara helt enkelt, att det är det som är det normala. Det är vanligare att du möter en person som tänker mer på sina egna behov än dina. Man kan vara snäll, fixa och dona och ordna grejer till alla andra, men man får inget tillbaka, inte ens när du uttrycker ett behov av det. Känner du igen det kanske? Är du också en sån som vänder ut och in på dig själv för att andra ska må bra? Fy fasiken vad dum du är! Och fy fasiken vad dum jag är. Jag undrar hur många gånger jag blivit bränd, ledsen och besviken på folk omkring mig. Och hur många otaliga gånger har jag inte bestämt mig för att sluta vara så jäkla snäll. Så tar det en vecka, eller en dag, eller oftast en timme så faller jag dit igen. Nej, jag kan inte sluta tänka på att alla andra ska ha det bra, för då tappar jag bort mig själv eftersom jag är så som person. Jag undrar bara hur vissa andra tänker när ens egen lycka och vinning är större än allt annat. Alltså ärligt, jag förstår inte! Eller är det jag som är dum i huvudet och kör slut på mig själv för att andra ska må bra? Hummm.. svara inte på det är du snäll för jag vet svaret.... Usch jag mår illa av det individualistiska samhälle vi lever i idag. Jag är inte präktig och felfri, långt ifrån! Men en sak är jag, rädd om de omkring mig och jag vill att alla ska ha det bra. Så pass bra att jag tar död på mig själv emellanåt. Så, låt mig härmed inta fas 2 i min förändringsfas... (Usch vad arg och bitter jag låter... jag är ju ett pms-monster som sagt.... Och det är snart fullmåne)
