Det slog mig ikväll, det är många som känner sorg under helgen. Kan vi prata om det en stund du och jag? 2014 har varit full med sorg. Min mormor lämnade oss, en kompis miste sitt liv, en klasskamrats dotter dog alldeles för tidigt och en fin vän förlorade sin älskade unga systerson. Igår var det sex år sedan min man förlorade sin bror. Vi är många med sorg i våra hjärtan. Idag gick jag mannen och Mira till kyrkan. Och längs vägen pekade jag och berättade att "där ligger hon, där är han, det är en, och där är.......". Vägen kantades av personer som på något sätt varit en del av mitt liv. Även om det var en väns mamma eller ett för tidigt förlorat barn så visste jag vem dom var, och jag visste hur mycket sorg det var för änglarna som låg där under den blomster- och ljusprydda jorden. Och jag grät....för döden gör ont i hjärtat. Kyrkan bjöd in på fika i vapenhuset och där var Agneta, vår präst. Att se henne gör mig påmind om livet. Kyrkan har stor betydelse för mig och jag känner en trygghet och kärlek när jag är där. Kyrkan påminner mig även om att livet en dag tar slut och det finns många fler att sörja. Min dödsångest gör sig påmind ännu en gång. [caption id="attachment_28234" align="aligncenter" width="667"] Här är jag döpt, mina barn döpta, vi är konfirmerade här också.Och en dag blir det min sista viloplats. [/caption] [caption id="attachment_28230" align="aligncenter" width="1000"] Det blev många ljus att tända [/caption] [caption id="attachment_28232" align="aligncenter" width="667"] Tack för en fin stund Agneta[/caption] Men... jag får inte glömma att leva och glädjas med livet <3
