Vi fick vår kommunikationsförmåga Ibland kan jag bli skogstokig. Nu får du ta att jag blir häxan surtant men vissa saker blir jag skitsur på. Jag är oftast glad och älskar Facebook men ibland vill jag bara stänga ner sk*ten. Alla dessa förbaskade statusar som man förstår är riktade till någon specifik person som har skrivit något eller delat en länk. Men herregud, när slutade vi prata med varandra? Vi fick vår kommunikationsförmåga för att samtala.... Praktexempel: Du lägger ut en status att du precis har beställt sommarens resa och är så himla glad. Två minuter efter ser du att det står följande på din väns status "Jaja, det är roligt för vissa att dom kan unna sig en resa, en annan får ju sitta här hemma..." Eller skriver du glatt att du gått ner 100 kg med LCHF i samma veva skriver din vän "Jag förstår inte de som kan banta med LCHF, det är ju livsfarligt". Vilken känsla får du inombords då? Du som var så glad för er välförtjänta resa, viktnedgång eller vad som, plötsligt blev det en bitter smak i munnen. Bara ett exempel för att du ska förstå vad jag menar. Jag tycker att det är så fegt, barnsligt och tramsigt att framföra sin kritik eller åsikt till någon annan på Facebook genom en egen ironiskt klämmig status. Personen som du irriterar dig är ju inte dum i huvudet och förstår såklart piken. Ser jag sånt så blir jag skitsur och säger till. Det är så lätt att kasta ur sig en status och få medhåll från andra, och en person förstår att det är riktad till hen. Men på riktigt? Om jag skriver något du inte gillar på Facebook så ta det med MIG... Jag finns på PM men fördumma mig inte framför alla andra. För det är just det du gör. Och detta inlägg är inte riktad till någon speciell faktiskt. Hade det varit det hade jag sagt det till personen direkt. P.U.N.K.T Men annars är det bra med mig. Dig då vännen?
