Hej alla fina Fnulisar, Lill fnulan tänkte skriva några ord här på min underbara mammas blogg. För det kan jag garantera er att hon är, just en underbar mamma. Men häromdagen ringde mamma till mig, och var faktiskt riktigt ledsen och upprörd. Min mamma är en stark kvinna, hon tåler det mesta och det ska till väldigt mycket för att hon ska bli riktigt ledsen (Som dotter har man tyvärr testat dessa gränser ett antal gånger ska jag erkänna, förlåt mamma). När hon då ringer mig och faktiskt är ledsen gör det något så fruktansvärt ont i mitt hjärta. På senaste tiden har mamma tränat hårt, kämpat med kosten och genomgått en operation som hon om någon är värd. Ni ska veta hur stolt jag är över henne. Men för detta har hon tyvärr på senaste tiden fått höra tråkiga åsikter om hennes roll som min, Miras och Gabriels mamma. Rent ut sagt fått skit kastad på sig. ”Du är en dålig förebild för dina barn som uppmuntrar till skönhetsoperationer” är bara en av många saker hon fått höra. För det första ska jag berätta för er att redan innan min fina mamma var ett namn i bloggvärlden genomgick jag min första skönhetsoperation. Som 16 år gammal genomgick jag en operation som innefattade en Öronplastik, för jag var född med utåt stående öron som hade plågat mig genom alla mina år. Under mina 16 år jag hade levt då, hade min mamma inte nämnt att detta alternativ för mig en enda gång och jag minns hur arg jag var på henne för att hon inte sagt åt mig tidigare att denna operation fanns. Som svar av mamma fick jag ” Men Cornelia, jag tycker du är perfekt som du är, och detta var något jag ville att du själv skulle besluta helt utan min påverkan” För dem fick förfrågan när jag var mindre om detta var något mamma och pappa tyckte skulle korrigeras. Men klok som min mamma är ville hon att det isåfall skulle vara mitt egna val i framtiden. Februari 2015 hade jag sparat ihop mina egna pengar för att operera mina bröst, för det är något jag också har gjort, även detta helt utan min mammas påverkan. INNAN hon ens hade berättat för mig att hon själv tänkt lägga sig under kniven. Jag tycker att ni som har så mycket åsikter ska tänka till en extra gång innan ni yttrar ord om hur min mamma är en bra förebild för mig eller inte. Jag fyller mina läppar, och det ska gudarna veta att min mamma INTE gillar alls. För att hon tycker att jag är fin precis som jag är och har alltid gjort. MEN jag är snart 21 år gammal, jag fattar mina egna beslut och jag tjänar mina egna pengar och jag gör faktiskt precis vad jag vill. Utan någon som helst påverkan av min mamma, vilket hon måste vänja sig vid, och alla andra också. Att min fina mamma skulle vara en dålig förebild för mig är nog den största lögnen som någonsin skulle kunna dras. För att jag har välsignats med en alldeles fantastisk kvinna till mamma som aldrig skulle göra något annat än att uppmuntra mig att jag duger precis som jag är. Vilket jag själv vet att jag gör också, tack vare en mamma som sagt det till mig varje dag sen jag föddes. Mamma, jag är otroligt stolt över dig. Över allt du lyckas åstadkomma. Bloggen, viktnedgång och allt. Jag blir stolt som tuppen när jag får vara med på dina bloggevent och se hur lyckliga alla är för det fina du fixar. Jag är stolt över att få vara din dotter och stolt över hur du alltid säger hur bra jag är. Jag hoppas att jag någon gång i framtiden får möjlighet att vara en lika bra förebild för mina barn och få dem att känna sig lika älskade och lika bra. //Cornelia
