Hej vännen! Är du tillgänglig idag? Du som alla andra? Du finns på mobilen, sms, mail, internet, Facebook, Instagram, KiK, Snapshat, Twitter, Messenger plingar, Flickr, Pinterest och rutan med aviseringar på telefonen innehåller nya händelser konstant och så vidare... Det mobila kontoret har följt med dig hem i form av en laptop så att du kan kolla av dina jobbmail på kvällen också? Du har även din jobbtelefon med dig hem och använder den privat? Allt för att vara tillgänglig. För vems skull? Inte för din egen skull väl? Puh vad trött jag blev bara jag tänker på det.................. Och nu orkar jag inte mer. Det är kanske små saker jag har bestämt mig för att förändra, men det är inte så litet i det stora hela. Jag måste vara tillgänglig för en sak när jag väl är hemma, och det är med familjen. Punkt. Jag har tappat greppet och nu får det vara nog. Plingandet och ropet på min uppmärksamhet är oändligt, Nu väljer jag tillgänglighet för mina nära... Jag tilllåter alldeles för mycket annat att ta min energi känner jag, och oftast inte på mina villkor. Eller, jo, men jag säger inte nej eller stop och äts upp av min egen dumhet. Vad väljer du att ta bort för att kunna vara i nuet? Jag måste få vara fri. Slippa känna att jag behöver vara tillgänglig hela tiden. Så nu har jag gjort det, - Jag ska stänga av ALLA aviseringar på min mobil, även Facebookchatten. - Jag ska "bara" ha Facebook och Instagram kvar - "Bloggarbetet" ska planeras för att slippa bloggstressen. Och de mesta inläggen ska skrivas på min jobblediga dag- fredagar, eller när Mira sover. - Jag har hoppat av en kurs jag går på universitet - Jag ska sluta lägga energi på vänner som inte verkar vilja ha den. - Jag har skaffat en privat laptop så att jobbdatorn får stanna på jobbet - Jag lämnar jobbtelefonen på jobbet när jag går hem för dagen eller helgen - Våra rutiner är ändrade på jobbet så att jag faktiskt är helt ledig när jag är ledig Det är ett steg i rätt riktning.. Det tar tid att förändra något men jag ska försöka... Något har hänt som fått mig att förstå att det börjar gå åt fel håll, vilken tur att varnas innan det är försent.
