Hej vännen, jag måste prata om en sak. Det gick kalla kårar längs min rygg och en helg i Stockholm skulle bli ett trevligt minne blev istället en kall och hård smäll på käften. En sak tog bort den lyckokänsla som borde infinna sig. Jo, "Tiggarnas" närvaro störde mig otroligt mycket. Vart man än gick så satt någon med bedjande ögon och bad mig om en gnutta medmänsklighet. Bilder på deras barn och skyltar där det beskrevs vilka jäkla liv dom lever satte sig som pilar i mitt dåliga samvete en efter en. När vi promenerade längs Stockholm nattliv såg vi dessa "Tiggare" ha krupit ner för natten i en fint bäddad dubbelsäng. Skorna stod fint vid sidan och den lilla pappersmuggen stod och väntade på mitt bidrag. Det gjorde så fruktansvärt ont. Mitt problem är inte "Tiggarna", jag brukar faktiskt ge kläder, täcken etc till dessa genom en väldigt engagerad vän. Är jag i affären köper jag kanske några bananer eller ett kexchoklad och ger, och snacka om att tacksamheten är stor, och vad kostar det mig egentligen? Min familj överlever utan de två bananerna han/hon får. Vi svälter inte. Hur kan det vara såhär? Hur kan vi blunda och bara skylla på att det är ligor som ligger bakom tiggeriet, och om det nu är så, vad är skillnaden, är det bättre eller sämre för att det är ligor eller inte som ligger bakom? Det är fortfarande människor. Människor som VI- Sverige har öppnat våra gränser för! Ja vi svenskar har bjudit in dom som gäster i vårt land. Hur gör du när du får gäster? Låter du dom ta hand om sig själv och lämnar dom till sitt öde i ditt hem?,Nej då, du bjuder in dom i ditt varma ombonade hem, låter gästerna sitta vid ditt findukade bord och de får känna av din kärlek, goda mat och dryck. Du känner ett ansvar för att dom har det bra eller hur!? Svenska staten har bjudit in dessa "Tiggare" till sitt hem men skiter blanka fan i hur dom har det. Detta är ett nationellt problem och det går inte bara att blunda. Jag vet inte vad man kan göra men jag lider av att vi är många som blundar. Det minsta jag kan göra är att faktiskt bemöta dessa människor med respekt, att titta dom i ögonen och säga hej kanske. Jag känner också ett obehag men det är för att jag tycker att det är för jävligt att vi tillåter att det är som det är. För glöm inte att du och jag också är staten. Ja det finns säkert ljugande rötägg bland "Tiggarna" men det finns även bland oss andra också...
