Varför är det inte det självklara? Jag går in på Pernilla Wahlgrens blogg och undrar vad det är med oss och inte ser vissa saker som det självklara. Ja jag får för det första en smärre chock ;). Det jag undrar är varför jag inte skulle berömma hennes underbara Benjamin när han är den han är- en förebild. Pernilla blev väldigt rörd för en kommentar jag skrev om hur fin hennes Benjamin var och hon skriver om detta i ett inlägg. För min del är det en självklarhet att berätta det för henne (eller för andra mamma och pappor med för den delen). Jag förstår inte hur det kan vara så svårt att berömma andra föräldrar för deras fantastiska bragd att uppfostra underbara barn. Jag anser att vi SKA sträcka på oss och förstå att det är vi som uppfostrar och skapar dessa juveler. Ord från andra kan bara styrka och bekräfta det man faktiskt redan vet men gör så gott i mammahjärtat. - Mina barn är finaste i världen. Och det är faktiskt min förtjänst. Jag är så sjukt grym! När berömde du någon annans barn senast? Då menar jag att du berättade för föräldrarna hur fina dennes barn är? Jag gör det ganska ofta. För mig är det viktigt. Det är ledsamt att inte fler gör det- berömmer andras barn. Jag är så glad att Pernilla tog min kommentar till sig och stärktes av det. Om du inte berömmer andra medvetet, fundera på hur det känns för dig att få höra fina ord om dina telningar så kommer du antagligen att göra det oftare till andra i fortsättningen ❤️❤️❤️ Mer kärlek till ALLA föräldrar! Jag vet att jag och Fredrik tillsammans skapat dessa fina, ödmjuka, empatiska och kärleksfulla ungar. Det är tack vare oss och vi är så jävla bra han och jag! ps. Glöm inte att kolla in filmen på idolmötet ds.
