Jag vill bara skriva att jag lever. Jag checkade ut från vardagen förra veckan. Det tog stopp. Jag har mycket på jobb som måste lösas så jag sjukskrev mig från vardagen helt enkelt. Låter det konstigt? Nä jag tycker inte det. Mannen och familjen är med på noterna, dom är rädda om mig. Vännerna är med på noterna, dom förstår. Jag har avbokat allt annat utom jobbet. Det som måste göras måste göras. I lördags avbokade jag en kräftskiva med bästisarna och fredagen blev utan en härlig utekväll med goa tjejer som jag också ställde in. Jag är så SJUKT JÄKLA STOLT att jag sa stopp i tid. Jag känner mig modig och stark. Du får stå ut att jag till och med tar en micropaus från dig- men du förstår säkert du med, du är så klok. Jag kommer kanske imorgon igen men kanske inte. I natt fick jag i alla fall sova en hel natt. Första gången på fyra veckor. Bara det =) Kärlek
