Det finns många omkring både dig och mig som går eller har gått igenom en skilsmässa. Vissa skiljs åt som vänner och vissa som ovänner. Oavsett så är det inte vi vuxna som lider mest, det är barnen som kommer i kläm. Det är inte deras val att vi vuxna inte kan leva tillsammans längre och i skilsmässan är det dom som är offer. Mina två stora blev offer för sina föräldrars olycka även om vi visste att det långsiktigt var det bästa för oss och barnen så var det inte det lättaste att förklara det för Gabriel 5 år och Cornelia 9 år. Det är en tragedi för hela familjen men vi vuxna förstår och gör valet, det gör inte de små. Men det finns ingen som skiljer sig för att skada sina barn, det vet jag med säkerhet. Jag har fått många frågor kring min skilsmässa och jag har förstått att det är kanske fler som undrar eller vill berätta för att kanske hjälpa någon annan. Jag ska försöka, jag är inget proffs, men jag har gått igenom det för 10 år sedan och ja, det var ett helvete. Jag vill poängtera att jag INTE är utbildad och kunnig inom ämnet när det gäller forskning och så. Jag går på min känsla, vad jag tror är bra men vad jag gjort som blev bra för oss. Jag skriver utifrån mina erfarenheter och inte formell kunskap. Jag är fullt införstådd med att det finns olika sorters skilsmässor, det finns olika anledningar också. Jag skriver utifrån mig. Att veta att nu är det slut Frågan jag oftast har fått är, När vet man att det är slut och dags att gå vidare? För min del var det en process på många år, vi kämpade på ett tag men en dag så var det något inom mig som sa, nu är det slut. Nu finns det inte mer. Då var det inte svårt att ta steget, det som var svårt var att berätta för barnen samt känslan jag bar inom mig av att vara misslyckad. INGEN i min familj har skiljt sig. Jag var först. Jag motiverade mig själv och argumenterade med att "Jag väljer lycka", "Jag väljer att ge mina barn lycka" "Jag väljer att bli en god mamma och visa barnen att man ska älska sig själv" "Jag väljer att sluta vara ett offer för min egen olycka".. Hur ska man göra med barnen? Du ska göra det bästa för barnen- du och barnens pappa ska alltid ha dom i första hand. Det är bara så att vi vuxna tvingas lägga våra egna behov åt sidan. Jag och min ex man berättade tillsammans för barnen, Cornelia förstod Gabriel satt och tröstade oss som andra som grät. Jag och barnens pappa hade en gemensam ståndpunkt, vi ska ta beslut efter vad som är bäst för barnen. I början tills barnens pappa fått ett nytt boende bodde vi kvar i huset och delade på vårdnaden där. Sedan blev det varannan vecka boende. Man får titta på sin egen livssituation och ta ett beslut på vad som är bäst i just er familj. Jag fick lägga bort mitt behov av att ha barnen hos mig konstant och tänka att Pappan och barnen har också rätt till varandra. Det gjorde ont att barnen skapade ett liv utanför mig varannan vecka. Men dom var lyckliga att få vara lika mycket hos oss båda. Jag var olycklig ända in i själen. Att dela saker Materiella ting som ska delas rättvist är en process som jag tror är otroligt viktig att gå igenom. Att det liv man skapar tillsammans helt plötsligt blir mitt och ditt. Jag vet att jag satt med alla fotografier på vårt liv tillsammans och grät. 12 år av mitt liv som försvann i ett naffs, det enda som fanns kvar var minnen och fotografier. Många fina minnen av vårt bröllop, barnfödslar, fester och semestrar. Att se korten gjorde att man mötte det man lämnade. Och plötsligt så var det inte VÅR familj mer, det blev hans familj och min familj. För även expartnerns familj skiljs man ifrån. Att alltid ha barnen i fokus Ja det låter så enkelt att barnen ska komma i första hand, man ska skiljas som vänner och så. Men det är inte så lätt för alla. Det finns ju en anledning till att skilsmässan sker. Som par tycker man olika, någon i paret kan vara olycklig för skilsmässan, det blir en kamp som tyvärr drabbar barnen fast man inte vill det. Barnen hamnar i en lojalitetssituation som de inte ska behöva göra. Dom ska inte behöva välja sida och dom ska ABSOLUT INTE behöva höra konflikterna mellan föräldrarna eller höra den ena föräldern prata skit om den andre. FY skam säger jag bara. För barnet är mamman eller pappan den bästa i hela världen, deras förebild och trygghet, dom ska INTE behöva höra vad mamman tycker för illa om pappan eller tvärtom. Men.... det är inte lätt.. För i stridens hetta står barnen i skottets riktning på fältet och får ducka för kulorna. Små tips för att göra det lättare Försök att undvika varje situation som kan skapa konflikt mellan dig och barnens pappa/mamma. Ett exempel är att låta barnen ha full uppsättning kläder hos mamma och vissa hos pappa, tänk dig själv att leva i en resväska. Jag har gjort det i två år när jag och Fredrik hade ett distansförhållande. Jag har aldrig mått så dåligt som då, jag kände mig rotlös och alltid stressad. Tänk då hur ett litet barn känner sig... Om man gör så slipper man även diskussionerna om var kläder är, vem som inte köpt vad och vem som köpt vad.. Ställ upp för varandra vid behov, barnen mår bra att av bli "passade av mamman/pappan". Planera tidigt hur året ska se ut med bemärkelsedagar, jul, nyår etc så slipper ni diskussionerna när det väl kommer och barnen vet hur det ska bli, då har du även en chans att planera ditt liv. Ekonomin är en stor anledning till konflikter mellan föräldrar till skilda barn, skriv ner hur ni ska lösa det. Ni är kanske vänner i början men det kan ändras fort. Men framförallt KOMMUNICERA! Att överleva ensamheten Sen kommer den krypande... ensamheten. Den är grym i början, det enda man tänker på är vad barnen gör, får dom mat (klart dom fick), hur har dom haft det i skolan/dagis o.s.v. Min ensamtid gick ut på att tänka på barnen. Jag grät nog tusan dygnet runt för att det var synd om mig. Barnen hade det ju bra. Efter ett tag så kom lugnet. Jag började njuta av att bara vara efter en hetsig dag på jobbet, jag åt popcorn till middag och huset såg ut som en svinstia, men det var min röra och jag trivdes med det. Jag fick lära känna mig själv på nytt och njuta av mitt eget sällskap. Jag började så smått fylla min ensamtid med saker och personer jag tyckte om. För gudarna ska veta att vänner försvinner när man skiljer sig. När man behövde dom som mest försvann de flesta och det fanns endast få kvar. Det är ju så att man bygger upp en vänskapskrets i ett parförhållande och när man skiljer sig så är det oundvikligt så (i de flesta fall) att "parvännerna" får välja sida. De flesta av våra vänner valde ingen av oss. Största anledningen för min del var nog att jag hittade kärleken (Mannen) 50 mil bort och var iväg så fort jag hade barnledigt. Jag vårdade inte själv min vänskap. Ett stort steg i min "lära-känna-mig-själv-igen-process" var när jag och Fredrik skulle gå och shoppa kläder. Jag frågade honom vad jag skulle köpa och han tittade förvånat på mig och menade att jag skulle köpa vad jag själv tyckte om och inte vad han tyckte om. Då bröt jag ihop, jag visste inte vad jag tyckte om! Då kom jag på det, jag hade bara levt för barnen och mitt ex och tappat bort mig själv på vägen. Jag hatade Fredrik många gånger när han tvingade mig att "bli jag", idag är jag så otroligt tacksam för att han gjorde så, för idag är jag MALIN och inte bara mamma och fru. Det värsta med ensamheten Det allra värsta jag var med om i vår skilsmässa var första julen. Första julen inföll när barnen var hos sin pappa. Jag bröt ihop som ett litet barn och jag glömmer aldrig när dom hämtades och satt och vinkade i bilen. Som tur var så hade jag min syster Kamilla hos mig som fångade mig i fallet. Det var vidrigt att vakna på sin födelsedag och inga barn som kom med bamsekramar på´morgonen. Det var hemskt att inte få vara den som sjöng för dom på deras födelsedagsmorgon. Det var ett misslyckande att barnen inte var hos mig och firade mors dag. Ja det är att bita ihop och acceptera läget, det är vi vuxna som gjort valet, då är det bara att skapa nya traditioner. Det ständiga dåliga samvetet Något försvinner aldrig för min del, det är det dåliga samvetet för vad jag utsatte sina barn för. Hur bra dom än fått det med Fredrik som barbapappa så sårade jag/vi dom djupt i och med vår skilsmässa. Men det får jag bara ta och vänja mig vid. Det är så. Det är kontentan av mitt val. Du får börja leva med ditt val och försöka glömma att du "skadat" dina barn, för det har du inte. Du har valt lyckan och det är gett dina barn ett fantastiskt liv med en mamma eller pappa som valt ett liv dom vill leva. En dag älskar du igen Livet går otroligt nog vidare, både jag och mitt ex har hittat kärleken och våra själsfrände tack vare vår skilsmässa. Vi är båda lyckliga och lever de liv som vi vill. Mina barn är fantastiska på alla sätt och jag har tur med Fredrik vid min sida som hjälpt och stöttat mig i mitt föräldraskap. Han gjorde mig faktiskt till en bättre mamma. Jag har mycket att tacka honom för. Han har tagit mina barn till sig från dag ett. Framförallt har jag lärt mig att älska mig själv igen och jag har visat barnen att det svåra valet med skilsmässan var ett sätt för mig att visa dom att kärleken till mig själv och dom är större än något annat. Cornelias ord För ett tag sedan satt jag och Cornelia i bilen så kom den låt som jag lyssnade på dygnet runt när jag var skilmässo-olycklig, Pinks låt "Familypotraitt". Den gör ont in i själen. Då kom tårarna på mig och jag förklarade för Cornelia varför. Då fick jag följande ord av henne - Men mamma, det är det allra bästa du någonsin gjort för mig och Gabriel. För nu är du lycklig och då är vi det med. Du är en lycklig mamma, det betyder allt. Då förstod jag att valet vi gjorde för 10 år sedan var rätt... http://youtu.be/hSjIz8oQuko
