Det är så lätt att säga om en människa som inte faller inom ramen för vad vi andra anser vara "normal" att denne måste ha en diagnos eller personlighetsstörning. Vem är är det som är onormal egentligen? Jobbigt högljudd och sprallig.. Måste vara en diagnos Tillbakadragen och osocial... Måste vara en diagnos Alldeles för tyst och rädd... Måste vara en diagnos Skrytig och självsäker... Måste vara en diagnos Det finns ett ord för alla beteenden, narcissister, psykopater, ADHD, ADD, enstöring, bipolär och massa massa annat. För mig inga negativa namn på personer, utan jag ser det som är unikt. Du förstår vad jag menar va? Det är inte okej att vara UNIK.. Då är du konstig och obekväm för den du möter. Problemet är i ärlighetens namn att den du möter inte vet hur den ska möta dig som vågar vara dig själv. Det blir skitjobbigt. Då är det lättare och bekvämare att skylla på att det är fel på den personen istället för att ta sitt eget ansvar i bemötande. Alla har vi sett eller hört talas om "byfånen" och haft åsikter om denna konstiga människa och tänkt att det är fel "där uppe". MEN, tänk om det är en person som är en sårad själ som valt ett liv i ensamhet för att denne vill det och inte för att den har en diagnos eller personlighetsstörning? Varför är vi så snabba med att sätta in människor i fack eller ge dom en stämpel-ett namn-en diagnos? Har vi rätten att bestämma vem andra är på grund utav ett beteende och problem som kanske ligger hos oss själva? Och varför kan det inte bara vara normalt att få vara sig själv? Den man faktiskt vill vara och inte de andra vill möta. DET ÄR SKRÄMMANDE..... Nästa gång du möter en person som du anser vara onormal, PRATA med personen och var nyfiken. Alla personer har en egen historia att berätta. Den får du aldrig vet om du inte frågar. Då är det bara dina fördomar, rädslor, okunskap och förutfattade meningar som ger dig svaren. Och jag lovar dig att dom oftast är helt fel... Barn är klokare än vi... De ser inga fel dom ser bara möjligheter <3 *Ja jag vet att jag hårdrar och generaliserar, men det är för att det ska bli så tydligt som möjligt. Och jag är fullt medveten om att det finns spelregler i sociala situationer. Men vem är det som bestämmer dessa?
