Syskon, på gott och ont va, men mest väldigt gott. Syskon bråkar för att sedan gadda ihop sig när det verkligen behövs, speciellt mot mamman.. HÄR läste jag vad en psykolog anser, och ja, för min del stämmer fördomarna väldigt väl hur man är om man är minst, störst eller mitt emellan, både för mina egna barn men även mig själv och mina systrar. Jag är minst av tre döttrar och kommer alltid att vara pappas lilla "Maset". Om vi hårdrar det som fördomarna säger om syskonskaran: Den största: Styr, ställer, ansvarstagande och är ledaren i syskonskaran och i yrkeslivet men har ofta duktighetssyndromet, Favoriten bland barnbarnen som den "förste". Den mellersta: Hänger liksom bara med, flexibel, lyssnar hellre än pratar, försiktig och tar inte riktigt ställning men kan ha svårt för att få sin plats och roll Den minste: Alltid den "lilla-bortskämda" som går sin egen väg och vågar kasta sig ut i det okända, otålig och ger upp lätt, Tar inte mycket ansvar för det gör alla andra åt hen Berätta om dig och din syskonskara! Jag tycker att det är så himla intressant! Stämmer det hos dig? Och här hemma är vi två minstingar OCH skyttar som lever tillsammans.. Vi är lika röriga men det går bra ändå! [caption id="attachment_37797" align="aligncenter" width="1000"] Gabriel och Mira sitter ofta och håller handen vid middagsbordet[/caption] [caption id="attachment_37798" align="aligncenter" width="600"] Och Cornelia saknas här hemma![/caption]
