Förlåt men nu kommer det. Jag kan inte hejda det. Håll i dig. Jag är så sjukt irriterad, arg på mig själv och har ett vårskrik inom mig som vill ut men jag får lugna ner nerverna istället. Jag ödslar alldeles för mycket energi och tankar på allt och alla som egentligen inte är värda det. Varför bryr jag mig så mycket och varför har jag inte förmåga att bara stänga ner känsloregistret? Jag vill kunna stänga av, lägga på locket, dra täcket över huvudet eller vad farao som helst. Jag vill kunna vara känslokall mot människor som inte är värda min omtänksamhet och kärlek. Jag vill inte alltid behöva bry mig. Falska och elaka människor är inte bra för mig, eller för någon, dom lyckas alltid med det som får mig att må dåligt. Ja, men jag vet, alla dessa känslor är ju en del av mig och gör att jag är den jag är. Men jag tycker inte om den jag är när jag blir ledsen och mår dåligt över saker och ting. Jag grubblar dygnet runt på saker jag inte kan påverka så varför göra det då? Nästa gång du träffar mig kan du väl säga till mig att jag ska skärpa mig. På riktigt. Jag vill aldrig sluta ha känslor, jag vill bara lägga det på det och dom som är värda det. Blä för mig som känslomänniska och BLÄ för känslokalla idioter. P.U.N.K.T ps. Förlåt men det bubblade visst över när jag fick höra en sak.. Dig gillar jag ju! ds.
