Så fort det händer något i vår by Veberöd börjar spekulationerna. Vem är de skyldiga, vilka odjur har hjärta att göra såhär. Och det slår aldrig fel att någon uttrycker sig enligt följande: - Var är föräldrarna? Och direkt efter kommer spekulationerna på en rad: - Dom bryr sig inte - Dom är säkert fulla - Dom har ingen koll - Dom sover nog - Vad är det som händer egentligen - Såhär har det aldrig varit förr Och så vidare... Okej, ska vi prata om detta du och jag? Håller du med alla de som menar att all skit ungdomarna hittar på är föräldrarnas ansvar? Eller kan du se barnens egna ansvar också? Jag kan lova dig att jag hade blivit GALEN om mina föräldrar hade haft stenkoll på mig när jag var 15. Och jag hade blivit galen om jag hört att mina barn gjort något fanstyg ute också. MEN, någon gång måste man släppa taget. Det är onaturligt att ha sina föräldrar i släptåg hela livet. Har man dock ett barn man vet kan spåra ut i fel sällskap, då får man kanske vara med längre. Och det kan man göra ganska osynligt. De som klagar och anser att allt är föräldrarnas frånvaros fel och inte själv agerar när de ser något är några riktiga "dubbelmoralister". Det är lätt att kasta skit och inte göra nåt själv. Då är man inte sämre än den föräldern som inte är ute och har koll. Det är lätt att döma och det är jäkligt lätt att skita i att agera för det är någon annans ungar. MEN att gnälla och skuldbelägga föräldrar är enkelt, framförallt om man kan framföra det på sociala medier bakom tangentbordet. Det många glömmer är att det kan finns en anledning till förälderns frånvaro. Den ensamstående föräldern tar hand om småsyskonen. Eller den ensamstående föräldern tvingats lämna sitt stora barn för att någon ringer och behöver hjälp till sjukhuset. Det kan också vara så förfärligt att föräldrar måste ARBETA för att kunna ge sina barn mat. Vi vet inte ett skit, men vi har rätt att tycka. Sluta skuldbelägga och ingrip istället. Många barn som hittar på skit behöver vuxnas vägledning om vad som är rätt och fel. Känner du dig rädd och hotad och inte vågar, ring polisen! De kan vara vilsna barn och visst kan det vara så att barnet har frånvarande förälder. Var då vuxen och visa respekt och ödmjukhet och bjud in dessa barn i din trygghet istället med ett enkelt samtal. Kärlek och respekt dör ingen av att ge bort men det är dyrbart att få. VI VUXNA ÄR FÖREBILDERNA, vi är vuxna i alla barns ögon. Kan inte barnens föräldrar hjälpa, kan väl andra försöka. Jag hoppas att de här två bästisarna kommer att hålla sig i skinnet. Och råkar jag inte kunna vara där en kväll och någon ser min Mira göra nåt dumt, INGRIP, AGERA och ta henne i hampan.
