Så söta ni är, många har frågat hur det går för Mira i den här bebisdimman. Vi visste ju om att det såklart skulle bli en reaktion så vi var ganska förberedda på det. Och mycket riktigt, det kom som ett brev på posten (som det gjorde förr i alla fall). I torsdags första mötet så höll inte jag Elise av just den anledningen. Därför valde jag att åka ensam dit på fredagen. Jag tänker hela tiden på Mira (jag försöker..). Att Elise kommer blir ju nästan mer som att Mira får ett syskon på grund utav ålderskillnaden. När Mira föddes var Gabriel 10 år så jag minns att även om dom är stora så känns det. Hon har ju varit lilla prinsessan väldigt länge. Igår när vi alla var tillsammans pratade jag med henne. Då sa hon att det alltid skulle bli så att jag alltid frågade Elise om hon ville följa med överallt. Då försökte jag vara väldigt pedagogisk. Jag förklarade för Mira att det är ju inte Elise jag frågar. Det är ju Cornelia. - Jaha jag förstår inte mamma, varför ska vi alltid fråga? - Jo även om Elise kommit så är ju fortfarande Cornelia mitt barn. Precis som du Mira. Jag måste ju fråga henne om jag frågar dig. Annars blir det ju lite orättvist. Jag måste fortsätta vara Cornelias mamma som jag alltid varit fast att Elise kommit. - Jaha, okej då förstår jag.. Samma sak var hennes oro stor över att alla säger att Elise har så söta fötter och att hon skulle få alla roliga julklappar. Då svarade jag att hon bara skulle få Miras gamla ;). Det är faktiskt inte lätt att bli moster när man är 8 år, men det är upp till oss vuxna runt omkring och hjälpa henne att bli det och förstå att det kommit en till älskling, lika viktig som henne. Det är en svår balansgång men nu i början får vi vara rädda om Miras känslor. Jag kan inte tycka det är okej som vissa säger - Det är bara att vänja sig eller acceptera läget... NEJ, det är det minsann inte. Skulle du acceptera läget om din partner sagt till dig; - Du förresten, i morgon kommer det att flytta hit en kvinna/man till som du ska dela min kärlek med. Det är bara att acceptera läget... Har du några bra tips att dela med dig av? Det viktigaste är att ta Miras känslor på allvar, men mer då?
