Att växa med uppgiften Visst är det svårt att backa och låta barnen växa sig stora? Jag är ibland livrädd men då är Mira den vuxna och säger till mig att hon måste få lov att träna. Hon är allt klok hon. Vi har vid några tillfällen tränat att jag går en bit bakom henne. Och gudars vad mallig hon varit då. Och herregud, jag bor i Veberöd! VEBERÖD. Vad kan hända liksom? ALLT om du frågar mig, INGET om du frågar hennes pappa och Mira själv. I lördags ville Mira gå till biblioteket men med mitt lila-röda ansikte hade jag skrämt ihjäl alla på vägen dit så jag sade nej. Då undrade Mira vad problemet var, hon och Maja kunde ju gå själv. Nu hör det till det tar max fem minuter till bibblan från oss och där är en stor väg med rödljus att passera. Ja jag vet LIVSFARLIGT! Vad skönt att du håller med mig! Jag ringde Majas mamma som är nästan lika harig som jag och vi pratade om det. Vi kom överens, vi skulle låta dom gå själv. Ungefär såhär gick diskussonen: -Heter det inte att man ska växa med sin uppgift? -Jo det värsta som kan hända är ju att dom aldrig mer kommer hem. Vi låter dom gå själv.... Och flickorna packade en ryggsäck med en telefon, telefonladdare, proviant och pennor. Allt man kan behöva om man kommer vilse. Sedan gick dom. Jag hade ett långt samtal innan. Akta er för bilar, cyklar, mopeder, främmande människor, godis på marken, kända människor och hundar. Håll varandra i handen, gå på trottoaren och lyssna med ögon och öron... Men ÅH vad dom växte och var så lyckliga! Och dom var tillbaka efter en timme, BIBBLAN VAR STÄNGD!!! Jag har lite andra funderingar kring barnuppfostran som du hittar under kategori Barnuppfostran!
