Hej kära läsare (alla tre av er)! Idag har jag något riktigt spektakulärt att bjuda på: absolut ingenting. Inget drama, inga insikter, inga listor med “10 sätt att förbättra din produktivitet innan frukost” – inte ens en bild på barnbarnen. (Jag vet, det är chockerande.)Jag satte mig med datorn i knät, redo att skapa ett episkt blogginlägg som skulle förändra världen – eller åtminstone få en kommentar från min mamma (som aldrig skriver kommentarer) – men… hjärnan sa nej. Det var lika tomt som ett vitt A4-ark som när man skulle skriva uppsats i skolan och man fick panik. Så vad gör man när man inte har något att skriva? Man skriver ett innehållslöst innehåll. Och vet du vad? Det känns ändå ganska skönt. Att inte behöva vara klok, inspirerande eller särskilt meningsfull. Ibland är det okej att bara finnas till – som en överbliven socka i tvättmaskinen eller ett dåligt WiFi-nätverk. Så till dig som orkat läsa ända hit: du är hjälten i den här berättelsen. Du har tagit dig igenom 300+ ord om exakt ingenting, och det är faktiskt ganska imponerande.Vi ses i nästa inlägg – kanske kommer jag ha något att säga då. Eller så lägger jag ut några foto på barnbarnen? Ironiskt nog känner jag mig ganska nöjd nu. Det är trots allt min blogg. Ett meningslöst blogginlägg ska väl ändå innehålla ett helt meningslöst foto eller två....
