23 år gammal och jag blev mamma till en liten tös. Jag var otroligt osäker och nervös men full av beundran till det liv jag skapat. Jag trodde att det skulle vara enkelt, det var det inte. Jag träffade Cornelias pappa och efter sju månader var jag gravid. Det var väl inte det bästa egentligen med tanke på hur vi hade det med arbete och pengar men kärleken till det lilla knytet var större än oron för att inte klara det. Min mamma hade tre barn när hon var 23 år och hon klarade det galant, varför skulle inte jag göra det då? Cornelia är min första stora kärlek och jag ångrar inte en sekund det val jag gjorde. Tänk vad livet kan ge en. Mamma och jag, Min älskade mamma. 23 år och 3 barn.... Det är inte lika vanligt idag. Min mamma var 23 år när jag föddes, jag var 23 år när Cornelia föddes och Cornelia var 23 år när Elise föddes. Det går i arv. Jag och Cornelia med hennes hand innanför min tröja som hon alltid hade. Det var hennes trygghet, men det var även min, Cornelia och lilla Elise, så nära och så fina, mina älskade töser. Nu är vi tre mammor, två mormrar och en gamlamormor och alla började vi när vi var 23 år. Det är magiskt. Det är tre starka kvinnor som gör allt för sina barn, töser som pågar. Tre kvinnor som uppfostrar med hjärtat. Det är även tre mammor som gjort fel ibland och gör fel ibland, men aldrig med meningen. Livet tar liksom inte slut med oss, livet började med oss ♥️
