Ja det är stor skillnad i huset sedan Cornelia flyttade. Det är lite mindre av många saker. Och det är lite mera av många saker. I alla fall är det stora skillnader... Här kommer dom... - Det är mindre pms-utbrott, nu är det bara mina kvar - Det är bara skrik på EN ungdom om att maten är klar - Tvätten har minskat men konstigt nog är högen lika stor - Gabriel surar för att han får plocka ut ur diskmaskinen oftare - Ungdomarnas toalett luktar pubbeunge och är inte nersmetad med smink (som egentligen är mammans och inte dotterns) - Juicepaketet är helt onödigt - Det är bara en som har stort bekräftelsebehov (vem avslöjar jag inte, men det är den som skriver) - Mina matlådor finns inte mer för dom går till dottern när hon kommer hem Men... Det är tomt. Jättetomt. Vi ringer och sms:ar varandra ofta och mycket. Varenda sekund vi har möjlighet att ses tar vi. Det är mysigt att få höra spåren efter Cornelia och följa hennes liv på distans. Jag är trygg eftersom jag vet att hon har det bra. Hon är trygg för att vi finns om hon behöver oss. Vi har blivit vuxna tillsammans. Hon och jag. [caption id="" align="aligncenter" width="1080"] Idag var jag på sjukan och vi hade en minut på oss att kramas innan Cornelia skulle på operation igen. Jag har aldrig sprungit så fort någonsin. Underbart <3[/caption]
