Jag är väldigt orolig inombords, mina barn har försvunnit. Glidit ur mina händer utan att jag märkt det. Det har gått så fort att jag inte ens hunnit reagera. Ett troll kom och tog Cornelia 17 år häromdagen som tvingar henne att vara hos svärsonen lika mycket som hemma hos sin egen familj. Trollet tvingar henne att arbeta över sommaren och det värsta av allt, mitt lilla flickebarn har börjat övningsköra. Det måste vara fel eftersom jag endast är 25 år. Ett modelejon kom och tog Gabriel 13 år på gatan och började få honom att växa om sin mamma, prata med mörkare röst än Bengt Magnusson, vägrar kläder från Ullared och tar en shoppingtur själv, klippa håret kort och ta parfym och deo. Det måste vara fel eftersom jag endast är 25 år Mira 2,5 år det var nog Pippi som stulit den ungen, ingen mer kommentar om det behövs tror jag allt.. Det är naturligt, det är en process. Det är en slitsam och känslomässig sådan för mig som mamma. Jag är inte i centrum för Cornelias kärlek längre, Gabriel har inte mammas stil- han har sin egen. Och Lilla lilla Mira-Mira börjar också bli självständig. Det är både en sorg och en lycka och svår att beskriva, men det gör faktiskt lite ont i mitt hjärta.. Men ingen kan älska mina tre som jag (enligt mig....), och jag kommer vara lika mycket mamma hur gamla dom än är.. stackars ungar!! I kväll presenteras de två vinnarna i StudioNele, var det Du?
