SAKNAD Kära bloggläsare, du är saknad. Jag har ju väntat på att få läsa dina hälsningar hela natten. Nä, om jag ska vara ärlig så handlar det om saknad till Cornelia. Den saknad vi kände under hennes tid i Thailand. En läsare frågade mig hur det var att släppa iväg henne i MINST fem veckor, det var för jävligt. När Cornelia berättade att hon skulle till Thailand så stöttade jag henne i det med MÅNGA förmaningar. Till slut kände jag att det var bara att lägga ner. Min 21 åriga dotter, henne måste jag kunna lita på. Jag måste inse att min uppfostran gjort min prinsessa till en trygg och stabil tjej. Hon åkte och tårarna var många från oss båda. Fem veckor är lång tid för oss att inte kramas. Och gudarna ska veta att vi är tajta. Älsklingen åkte iväg. Plötsligt blev det tyst på Facebook, Instagram och mobilen och då fick jag sån där mamma-panik. Efter tre dagar fick jag ett meddelande på messenger att hon inte hade sin telefon, den var död, borta, Gone with the Wind. Då dog jag och ville åka ner och ta hem henne. Sen rätt som det var ringde Cornelia (efter tre veckor): - Mamma jag kommer hem. Jag orkar inte med detta livet just nu. JAAA min docka kom hem men då var jag i Kenya. Så det tog fyra veckor mellan våra kramar. Jag var så stolt och tacksam, min dotter är så klok som jag trodde och min tillit var precis som den skulle. 100%. Idag saknar jag henne lika mycket som när hon var i Thailand fast hon bara är i Malmö. Vi har svårt att vara utan varandra så jag tror att jag våldgästar henne. Jag hade tur att det endast var fem veckor, det finns de som har barnen på andra sidan jorden alldeles för länge och Gabriel hotar med att flytta till USA. Han skulle våga! Cornelia har bestämt sig för att börja blogga och gå i mammas fotspår! YEAH!! Hon har precis börjat och jag en direktlänk till henne längst upp. Gå in och ge henne lite kärlek. www.corneliabaath.se är adressen. Vi ska ses för att jag ska hjälpa henne att komma igång ordentligt och jag har börjat med att skälla på henne för suddiga kort, det ger mig bloggutslag =) Förlåt mitt dravel... men mina ungar är mig så jäkla nära!