Idag så har jag förstått varför det är så bra att vara mormor. Det yttersta beviset kom idag när jag passat kärleksbomben mellan 8-18. Jo, det är ju det där att mamman eller pappan kommer och hämtar. Efter fyra bajsblöjor och tre hysteriska utbrott så var Cornelia välkommen att ta över som mamma igen. Nej det var inte jag som bajsat och skrikit mig hes det var faktiskt Elise. Trots 100 skitblöjor och barnskrik så längtar jag tills nästa gång vi ses. Och den dagen kan inte komma fort nog för då skriker mormorkänslorna precis som det där hungriga barnbarnet gör. Och Elise älskar mig ändå. Äsch du får se lite mer kort =)
