Det ligger verkligen något i det där "små barn-små bekymmer". Jag bröt ihop av skratt en dag när barnbarnet Elise var helt hopplös (till och med jag höll med). Mamma Cornelia var helt förstörd och hon visste inte var hon skulle ta vägen. Jag ska erkänna att jag gottade mig lite i smyg ;) Till slut började Cornelia gråta och sa högt under tiden hon grät i min famn: - FÖRLÅT MAMMA för alla gånger jag varit dum och gjort så mot dig... Förlåååååååååt! Ja men så söt, men det är ju så, det ingår i föräldralivet att ha jävliga ungar emellanåt. Och det ingår i barnlivet att ha jävliga föräldrar emellanåt. Det är ju det som gör en familj till en familj. Vi är arga på varandra och i nästa gång sitter man vid middagsbordet och skrattar tillsammans. Det är kärlek rakt igenom, och hur jävliga någon än är så är kärleken alltid större. Mina fina tjejer som har gjort mig gråhårig men röd i hjärtat <3 Elise var så glad när hon fick vara ute och cykla häromdagen, lilla kaninen var också med 🐰
