Jag har ju inte skrivit om hur det var att vara med på Elise födelsedag, alltså förlossningen =). Nu ska jag berätta för dig, det var helt magiskt! Låt mig ta dig till KK i Malmö och världens bästa personal. Den 17:e maj skulle Cornelia och Rasmus äntligen få vara med om det häftigaste i sitt liv. De skulle få sitt första barn. Det var dock en större dag för mig, jag skulle ju bli mormor. Jag hade tidigt förberett Anette på jobbet att jag var på kontoret men var nog inte "där". Eftersom det är ett kejsarsnitt får endast pappan vara med då det är så himla mycket folk i operationssalen. Mamman har sitt team och bebisen har sitt. MEN, nu var det ju såhär att denna blivande mormorn hade all världens tur. Cornelias operationsteam var nämligen hennes gamla arbetskollegor så hon kände dom alla. Tonerna av Sun is shining med Axwell Ingrosso dånade i salen i detta fina ögonblick och det var då jag fick vara med.... Jonas Tiger Bengtsson, coolaste narkossköterskan ever, han gjorde något fantastiskt för mig. Han ringde upp mig på messenger med videosamtal så jag fick vara med på håll.... Jag dooooog av lycka och skrek till Anette - Jag blir mormor, jag blir mormooooor, Cornelia föder baaarn. För att fyra minuter efter skrika - Aneeetttttteeeeee, Jag är mormoooooooor!! Och så stod vi där på jobbet och grät båda två och jublade. Jag fick alltså på håll vara med Cornelia och Rasmus på deras stora dag. Jag dog av kärlek när jag såg hur finaste Rasmus klappade och pussade min lilla tös på pannan under tiden läkarna förberedde allt. Sen kom det... Elise och skriket... Jag såg allt. Och bara att skriva om det får mig att börja tjuta, det var så otroligt stort och fantastiskt och samma känsla som när jag själv fick mina tre. Jag kommer att vara Jonas evigt tacksam och är skyldig honom en öl på Lilla Torg i Malmö. Och jag misstänker att Elise kommer att ha en speciell plats i hans hjärta också. Nu kommer det fruktansvärt suddiga bilder med dubbelhaka och tårar och alla känslor på en och samma gång... Men detta är äkta och det är kärlek. Innerlig sådan Här ringer alltså Tigern upp mig och jag får hänga med. Ser du i mina ögon som jag koncentrerar mig på att vara tyst och lugn? Det var näst intill omöjligt. Jag såg en Cornelia med tårar och spänning, och jag såg en fin Rasmus som tröstade och pratade fint med henne. Det kändes så mycket i hjärtat att se deras fina stund tillsammans och att någon annan var där för att trösta mitt lilla barn. Det kändes både härligt och hemskt på samma gång. Det ser suddigt ut men det var en bra bild när jag såg allt. HÄR kommer hon ut, lilla Elise!! Med ett jättevrål som nästan hördes till Veberöd. Och sköterskan visar upp henne för mig - Hej, här har vi lilla mormorn också! Förstå.... detta var helt.. ja.... galet underbart... Och jag sitter här och bölar bara jag skriver om det. Det var en ära att få vara med. Och tänk vilken historia det blir att berätta för Elise när hon blir stor. TACK TACK TACK SOM FAN Jonas!!!!!