Jag åker berg och dalbana med mina känslor.... Jag skrattar och jag gråter om vartannat. Alt är ganska så stort. Cornelia är stor och tar studenten och Mira slutar på småbarn och börjar med dom stora. Det är stora förändringar i inte bara deras liv utan också mitt. Jag förstår och inser, barnen börjar klara sig utan mamma. Separationsångest heter det visst. Rörigt och stressat i huvudet och rörigt runt omkring... staketbygge, poolbygge, altanbygge... Allt är kaos. Jag vill ha lugn och ro. Jag vill inte ha något att göra. Jag vill ha allt klart. Gråter av all röra och stress. [caption id="" align="aligncenter" width="600"] Det börjar likna något, men röran tär på mig.. jag är bräcklig...[/caption] Men i morgon pausar jag från er och spenderar tiden med min Cornelia. I morgon ska hon ha sin mamma för sig själv. Helt och hållet!
