Som ni vet är mina barn i väldigt spridda åldrar, jag får helvetet i alla åldrar med andra ord. Men jag får även charmen i alla åldrar. Många har bett mig skriva om de olika åldrarna men eftersom mina barn är så perfekta kan jag bara prata om andras barn. 20 åriga flickor vill gärna vara vuxnas rättigheter men med barns skyldigheter. En dag vill man vara liten för att nästa dag vara stor. Föräldrarna är bara till besvär för det mesta men ganska bra att ha ibland när man själv väljer. Man är gärna lite primadonna om man får. Snacka om period "schizofreni de lux" 15 åriga pojkar, dom finns inte. Man vet inte om att dom finns i huset förutom när dom spelar dataspel med sina kompisar. Då är dom är väldigt verbala med ett mycket obscent ordförråd. 15 åringarna dyker upp som gubben ur lådan när det är dags för mat och fika. Ibland kan man märka deras närvaro genom att ytterdörren öppnas och stängs. Åldern kan kallas "Vampystadiet" 4 åriga flickor bara finns och finns överallt, hela tiden. Man ska se dom och höra dom annars kan det komma tårar likt Niagarafallen. Dom är dramatiska, fulla med känslor och svårflirtade och inte ens omvänd psykologi fungerar längre. Världen går verkligen under om Barbiens skor inte sitter fast ordentligt. Med andra ord är det en tid i livet då vi föräldrar känner oss väldigt älskade OCH hatade på samma gång. Åldern kalla jag för "Dramatens diva-tendenser". Men... såklart men.... Alla barnen är fantastiska på sina sätt! Den schizofrena 20 åringen är man helt plötsligt bästa kompis med och kan prata och umgås som med massa respektfull kärlek. Vampyren kommer ofta och överraskar med en kram eller visar på sin kärlek till mig som mamma, och framförallt när jag minst anar det och faktiskt behöver det, han är närmre än man tror. Den lilla Dramaten divan är så full av kärlek och likt en ängel fyller livet med ljus. Det är en ära att få vara mamma till er alla....
