Hej vännen, nu passar jag på att hälsa på dig medans Annika torkar efter duschen. Vi har det verkligen toppen. Pratar och skrattar och tar igen livet. Idag var det en stor dag för Annika. Det var fem år sedan hon kunde ligga på magen på grund utav att hon inte kan dra upp sina armar som vi och vända sig utan hjälp. MEN IDAG, åh jag blev alldeles tårögd när hon gav sig attan på att hon SKULLE och hon KLARADE det. Kanske svårt att förstå för andra utomstående hur stort det är. Jag hoppade och studsade och applåderade. Folk trodde nog att jag var dum i huvudet haha. Idag fick solen lysa på hennes rygg för första gången på fem år. Och vet du, jag lärde henne att slappna av i vattnet och flyta också. Sen fick jag inte upp henne igen =) Jag älskar att Annika får leva La Vida Loca och att jag får vara med. Min telefon är beviset för att det var varmt idag. Den gav upp helt. Så gott vi har det. Jag var nere och tog ett dopp i havet också.
